Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De undveko stranden och togo vägen genom snåren
åt skogsvägen.
”Och du, Lukaschka, håll dig stilla”, sade
Ergu-schow ännu en gång, ”om du rör dig, är det slut
med dig.”
”Gå bara”, sade Lukaschka, ”jag skall nog reda
mig.” Han undersökte sin bössa och kröp ned
bakom stammen; han tog ej sina ögon från sandbanken
och lyssnade i spänd väntan.
Det var långt till posteringen och han började bli
otålig. Han fruktade, att de abreker, som följt efter
den dödade, skulle undkomma och att han skulle
förlora detta byte liksom vildsvinet förra aftonen.
Spejande såg han sig omkring och i vilket ögonblick
som helst var han färdig att ge eld. Att hans eget
liv stod på spel, däråt ägnade han ej en tanke.
IX.
Det var i dagningen. Man kunde nu tydligt se
den dödade tschetschenens lik vagga fram och åter
vid sandbanken. Plötsligt hördes steg närma sig,
vassen rörde sig. Lukaschka spände genast hanen
på geväret och skulle just börjà sitt: ”I Guds,
Fadrens, Sonens ...” då stegen tystnade, och gamle
Je-roschkas lugna röst hördes ifrån vassen:
”Hallå, kosacker. Döda inte gamle farbror!”’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
