Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Gode Gud, så när hade jag skjutit dig!” sade
Lukaschka.
”Och vad har du skjutit?” frågade den gamle.
Hans kraftiga stämma ljöd över floden och tiüngde
inåt skogen, den liksom skingrade nattens mystiska
tystnad. Dagen bröt fram mer och mer.
”Du har ingenting sett du, gubbe”, sade
Lukaschka, ”men jag har dödat ett högdjur.”
Den gamle jägarens blick hängde vid grunden, som
nu lågo i fullt dagljus.
”Han simmade med grenen fäst på ryggen, men
han lurade mig inte. Ser du där? Kan du se
honom?”
”Skulle jag inte se honom”, sade Jeroschka, och
hans ansikte fick ett strängt och allvarligt uttryck.
”Det var en tapper man, och du har dödat honom”,
tillade han medlidsamt.
”Jag hade just krupit ned där”, fortsatte
Lukaschka, ”då jag fick se något mörkt borta vid andra
stranden. Jag såg på det länge; så med ens rörde
det sig. Det var en ofantligt stor trädgren, som flöt
på vattnet, men inte med strömmen, utan den skar
floden på tvären. Så stack ett huvud fram bakom
den. Jag måste resa mig upp för att se tydligt, det
hörde han och smög sig fram på sanden. ”Vänta,
tänkte jag, nu är du fast!” Men min strupe var som
sammansnörd ... Jag spände hanen och stod
orörlig; han började simma igen. När han kom i
månstrimman, såg jag hans rygg tydligt... I Fadrens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
