Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med pengar! Jag säljer kläderna också, ty de gå inte
på mig, den stackars saten var ju så mager.”
En av kosackerna betalade en rubel för rocken, en
annan bjöd två ämbar vin för dolken.
”Drick, kamrater”, sade Lukaschka, jag bjuder på
ett ämbar, jag skall själv hämta det från stanitzan!”
”Nu får det vara nog med skämt”, sade
underofficeren, ”för bort liket, det här blir en ful historia
att berätta vid hemkomsten ...”
”Vad stå ni och gapa på! skrek Lukaschka med
befallande stämma till kosackerna, som tycktes
ogärna vilja röra vid den döde. ”Släpa bort honom!”
De lydde honom, som om han hade varit deras
förman. Men när de hade gått några steg, stannade de,
släppte ned kroppen och stodo tysta ett ögonblick.
Nazarka gick fram och lyfte upp huvudet, så att
det runda blodiga såret vid tinningen blev synligt.
”Se, ett sådant märke han fått i pannan”, sade han,
”men han kan inte gå förlorad, han skall kännas igen
av de sina!”
Ingen svarade. Tystnadens ängel berörde dem
alla med sin vinge.
Solen hade gått upp, och dess strålar glittrade på
de gröna, daggbegjutna ängarna; man hörde bruset
av Tereks vågor och fasanernas skri, när de hälsade
morgonen. Runt omkring den döde stodo
kosackerna och sågo på honom.
”Han var en man”, sade en, som tydligen
beundrade den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
