Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned pålar att binda hästarna vid, kvartermästarna
gingo gata upp och gata ned och anvisade plats för
officerare och soldater. Man såg en lång rad av
grönmålade transportvagnar, ammunitionskärror och
hästar samt rykande fältkittlar. Kaptenen,
löjtnanten och Onissim Michailowitsch, fältväbeln, alla voro
de där. Denna by hade blivit dem anvisad till
garnisonsort, och nu voro de här, alltså hemma hos sig.
Men varför skulle de förläggas just i denna by?
Vilka voro dessa kosacker? Tyckte de om, att
regementet skulle ligga här? Betydde ingenting, ingen
frågade därefter.
Som en bisvärm spridde sig de trötta och dammiga
soldaterna på bygatorna och utan att bry sig om
invånarnas synbara missnöje, pratade de sinsemellan.
De gingo två och tre tillsammans och hälsade på i
stugorna, där de lade från sig sin packning, gjorde
det bekvämt för sig och skämtade med kvinnorna.
På torget, vid elden, där grötgrytorna kokade,
soldaternas älsklingsplats, samlades en stor grupp. Med
piporna i munnen sågo soldaterna än på elden, än på
den lätta ångan, som steg upp i den klara, rena
aftonluften. De skämtade med varandra och
skrattade åt kosackernas vanor och bruk, som så
väsentligt skilja sig från ryssarnas. Överallt såg man
soldater, från gårdarna hörde man deras skratt, blandat
med kosackhustrurnas vreda, gälla skrik, då de
värnade sin egendom och vägrade giva soldaterna vatten
och husgerådssaker. De små barnen smögo sig in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
