Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skreko pojkarna och rusade om varandra fram och
åter.
Detta oväsen gällde farbror Jeroschka, som med
geväret på axeln och några fasaner kom hem från
jakten.
”Ja, det är min synd, mina barn, det är min synd!”
sade han och vinkade mot alla fönster i stugorna
och tittade åt båda sidor av gatan. Ja, jag har supit
upp min hynda, det är min synd”, återtog han. Han
var tydligen förargad, men sökte att låtsa, som om
alltsammans vore honom likgiltigt.
Olenin förundrade sig över barnens sätt emot den
gamle jägaren, men ännu mera förvånades han över
det intelligenta ansiktet och den kraftfulla gestalten
hos den, som de kallade ”farbror Jeroschka.”
”Farbror! Kosack!” ropade han till honom, ”kom
hit litet.”
Den gamle tittade åt fönstret och stannade.
”God dag, goda människa”, sade han och lyfte
mössan från sitt kortklippta huvud.
”God dag, käre vän! Vad är det barnen skrika
till dig?”
Jeroschka kom fram till fönstret.
”De göra narr av mig, gamle stackare. Men det
gör ingenting; det tycker jag om. De få gärna ha
roligt åt gamle farbror”, sade han, i den underligt
sjungande ton som gammalt ärevördigt folk älskar
att använda. ”Är du befälhavare för soldaterna,
säg?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
