Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han försökte att omfamna en annan flicka.
”Vad går det åt dig, din dagtjuv?” ropade den
feta, rödblommiga Ustjenka till honom och skakade
av skratt. ”Dig har då den lede själv skickat hit
från posteringen. Nå, är det du, som dödat
abre-ken? Hade han stuckit dig, så hade det varit ändå
bättre.”
”Hå, hå, jag tycker just, vad du skulle ha tjutit
då!” sade Nazarka.
”Kanske för din skull då?”
”Det skulle föga bekymra henne! Du skulle gråta
för Nazarkas skull”, skrek Erguschow.
Lukaschka hade hela tiden tyst sett på Marjanka,
hans blickar började tydligen att göra henne
förvirrad.
”Hör, Marjanka, hur är det”, sade han, ”ni ha ju
en av befälet inkvarterad hos er?”
Marjanka svarade som vanligt icke genast, men
såg på honom. Lukaschka hade ett leende i ögat,
som om det föreginge något mellan honom och
flickan, som inte hade med samtalet att göra.
”Ja, det är ju lätt för dem, som ha två stugor”,
inföll en gammal hustru; ”men hos Fomuschkins till
exempel ha de också fått en officer, som, efter vad
det sägs, tar upp hela uftymmet ensam, så att
familjen inte vet, var den skall göra av sig. Det är
alldeles oerhört att skicka på oss ett helt regemente,
vad skall det bli av! Och fara fram lära de göra
som svarta pesten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
