Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskade dig tillräckligt... Gör med mig vad du vill!”
sade han plötsligt i dyster ton och grep häftigt
bägge hennes händer.
Marjanka ryckte ej undan händerna eller sökte
springa sin väg. Hon var fullkomligt lugn och
ändrade ej en min.
”Var inte vild, Lukaschka, utan hör, vad jag
säger”, sade hon. ”Jag beror ej av mig själv, om du
har mig kär, så hör mig. Släpp mina händer, så
skall jag säga dig något. Jag skall gifta mig med
dig, men begär inga dårskaper av mig för din skull.”
”Gifta oss, det står ej i vår makt, men älska mig
blott”, sade Lukaschka och han blev i hast mild,
foglig och öm och såg henne leende i ögonen.
Marjanka smög sig intill honom och kysste
honom kraftigt på munnen.
”Älskade”, viskade hon och tryckte honom intill
sig. Därpå ryckte hon sig häftigt lös, sprang utan
att se sig om genom porten in på gården. Hon
stannade icke trots kosackens enträgna böner, att
höra honom. ”Gå”, sade hon, ”man ser oss! Där
går vår gäst över gården.”
”Stolta flicka”, tänkte Lukaschka, ”gifta sig med
mig skall hon, och hon måste älska mig.”
Han träffade Nazarka hos Jamka och gick med
honom till Dunaschka. Fast hon hade varit honom
otrogen, stannade han hos henne hela natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
