Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och allt berättade han så raskt och målande, att
Olenin ej märkte, hur tiden led.
”Ja, ser du, far lille”, sade han, ”det var då det!
Skada att du inte kände mig i mina unga dagar! Nu
har Jeroschka för mycket läppjat på glaset, men på
den tiden talade hela regementet om mig. Vem
hade den bästa hästen och den bästa dolken? Vem
skulle man rumla med? Och svärma med se’n? Vem
skulle skickas till bergen för att döda Achmet-khan?
Alltid var det Jeroschka! Vem tyckte flickorna bäst
om? Jeroschka, naturligtvis! Emedan jag var en
äkta dschigit, en rumlare, en rövare, som kunde föra
bort hela hjordar från bergen och kunde sjunga
visor också. Allt dugde jag till! Men sådana
kosacker finns det inte numera. Det är sorgligt att
se dem! Nu bära de långa, löjliga stövlar och göra
intet annat än titta efter flickor, lata sig och supa
sig fulla, men inte som människor, utan som, jag
vet inte vad! Nej, sådan var inte jag! Jag var
Jeroschka, rövaren, överallt var jag känd. Furstar
kommo hit, och jag blev deras vän, men jag var
vän med alla, utan åtskillnad, med tschetschenser,
armenier, soldater och officerare; för mig voro alla
lika goda, om de bara kunde dricka duktiga tag. Man
sade till mig: Du måste välja ditt umgänge: Inte
dricka med soldater eller äta med tschetschenser”,
sade de.
”Vem sade det?” frågade Olenin.
”Våra kyrkosångare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
