Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och satte sig att uppmärksamt betrakta
nattfjärilarna, som flögo omkring den fladdrande ljuslågan och
förgingos i den.
”Dumma kräk”, sade han, ”vart flygen I? Så
dumma, så dumma!”
Han reste sig och sökte att jaga bort fjärilarna
med sina stora händer. Ni bränna ju upp er,
dumma djur! Dit ut skola ni flyga, där finnes plats
nog!” sade han med mild stämma och försökte fånga
dem så nätt, för att bringa dem i säkerhet. ”Ni
rusa ju rakt i fördärvet, det gör mig ont.” Länge
satt han på detta sätt, pratande och drickande.
Olenin gick av och an på gården. Plötsligt
väcktes hans uppmärksamhet av ett tisslande borta vid
häcken. Han hörde en kvinna skratta, en manlig
röst tala och så en smällande kyss. Med flit
skrapade han med foten i marken och gick över till
husets andra sida. Några ögonblick därefter hörde
han, huru grinden slogs igen. En kosack, klädd i
mörk jacka och med en vit fjäder i mössan
avlägsnade sig utefter häcken, och en högväxt flicka i vit
klänning skyndade förbi Olenin. Marjunkas
bestämda gång tycktes säga honom: ”jag frågar inte
efter dig, och du har ingenting med mig att göra.”
Hans blickar följde henne ända till trappan. Genom
fönstret såg han, huru hon tog av sig sin halsduk
och satte sig ned på bänken. Han kände sig med ens
så ensam, blev tung till sinnes, och oklara önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
