Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ja, kora, men passa på tiden, ty om du försover
dig, så får du böta.”
”Jag skall nog vara uppe tidigare än du.”
Den gamle gick. Sången hade tystnat, man
hörde ljudet av steg och muntert prat. Så hördes på
nytt en sång tona långt borta, och Jeroschkas starka
stämma hördes bland de andras.
”Vilka människor! Vilket liv!” tänkte Olenin.
Suckande vände han om och gick till sitt ensamma
rum.
XVI.
Gamle Jeroschka, kosacken, stod ensam i världen
och avsked hade han ur krigstjänsten. För omkring
tjugu år tillbaka hade hans hustru låtit döpa sig i
den rättrogna kyrkan, därpå övergav hon mannen
och gifte sig med en rysk fältväbel. Han hade inga
barn. Han skröt icke, när han berättade, huru han
på sin tid var den mest oförvägne av alla byns
gossar. I hela regentsområdet kände man honom i hans
ungdom. Mer än ett mord på tschetschenser och
ryssar hade han på sitt samvete. I bergen hade han
plundrat ryssar och två gånger hade han suttit i
fängelse. Största delen av sitt liv tillbragte han i
skogarna på jakt och ofta kunde han där leva dagar
och nätter på ett stycke bröd, utan något annat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
