Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Terek. Ibland gav jag bort en vacker häst för en flaska
brännvin eller för en pälskappa.”
”För så gott pris?” frågade Lukaschka.
”Du är dum, Marka”, sade den gamle. ”Man
skall inte vara gnidig. Men du vet visst inte ens,
hur man stjäl en häst? Varför tiger du?”
”Vad skall jag säga. Vi äro nu en gång inte
sådana karlar, ser du.”
”Du är dum, Marka, dum! ’Inte sådana karlar’”
upprepade gubben hånfullt. ”I dina år var jag allt
ett annat slags kosack.”
”Hurudan då?” frågade Lukaschka.
Den gamle skakade föraktligt på huvudet.
”Farbror Jeroschka var enkel och alltid frikostig,
därför var han också god vän med alla. Kom en
vän till mig, så togo vi oss ett rus tillsammans, jag
prisade honom och lät honom sova i min säng, och
gick jag till någon, så tog jag alltid en gåva med
mig. Så göra kloka människor, men det brukas inte
så nu för tiden. Nu skämtar man bara med
flickorna, knäcker fruktkärnor och spottar ut skalen”,
sade gubben ringaktande.
”Jag vet det”, sade Lukaschka, ”det är så!”
”Vill du vara en duktig karl, så var dschigit och
inte bonde. Bonden köper sig en häst, räknar upp
pengarna och tar hästen med sig.”
Båda tego ett ögonblick.
”Du kan inte tro, farbror Jeroschka, hur ledsamt
det är både i stanitzan och på posteringen, man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
