Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nu är det dager, farbror Jeroschka! Jag måste
gå.”
”Gud beskydde dig! Jag skall gå till fänriken, jag
har lovat att taga honom med på jakt. Han tycks
vara en riktig reel människa.”
XVII.
När Lukaschka lämnade gubben, gick han till
sitt hem. En fuktig dimma steg upp från marken och
svepte in hela byn. Från alla håll hördes boskapens
råmande och tupparnas ivriga galande. Luften
klarnade, och befolkningen började att röra på sig.
Lukaschka betraktade den av dimman fuktiga häcken
kring sin gård, den lilla trappan och ladan, som stod
öppen. Genom dimman hörde man en yxas slag,
då någon högg ved. Lukaschka trädde in i stugan.
Hans mor stod vid spisen och kastade på ved, och
hans lilla syster sov ännu i sin säng.
”Nå, Lukaschka, har du nu drivit omkring igen?”
frågade modern lugnt. ”Var har du varit hela
natten?”
”I byn”, svarade sonen motvilligt, i det han tog
bössan ur fodralet och undersökte den.
Modern skakade på huvudet.
Sedan han hade lagt krut på fängpannan, tog han
fram en pung och plockade fram ur den några tom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
