Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linne med broderier, fötterna voro nakna och
smutsiga och på huvudet hade hon en gammal grå
halsduk. Hals, händer och ansikte voro muskelstarka
som på en man. Man kunde se på hennes klädsel
och allt, att hon ständigt förrättade tungt
mansarbete. Hon bar in ett fång ved, som hon kastade vid
spisen, sedan gick hon fram till sin bror. Med ett
glatt leende lade hon händerna på hans axlar, sedan
började hon ett livligt teckenspråk med händer,
ansikte och hela kroppen.
”Det är bra, det är bra, Stepka, du är en snäll
flicka”, sade brodern och nickade åt henne. ”Allt
är i ordning och lagat. Här skall du få för det.”
Han tog två pepparkakor ur fickan och räckte henne.
Den dövstumma rodnade och skrek högt av glädje.
Så började hon med ännu livligare tecken, pekade
ofta i en viss riktning och for därpå med sin tjocka
pekfinger över broderns ögonbryn och ansikte.
Lukaschka förstod henne och nickade småleende. Hon
ville säga honom, att han skulle ha givit kakorna
åt flickorna, ty flickorna tyckte om honom, och en
flicka, Marjanka, var bättre än alla de andra
flickorna och hon älskade honom. Hon betecknade
Marjanka, genom att peka åt det håll, där hennes boning
låg; smackande och vaggande på huvudet, vidrörde
hon broderns ögonbryn och ansikte. ”Hon älskar
dig!” lät hon förstå genom att trycka handen mot
sitt bröst, kysste sig själv på handen och låtsades
omfamna någon. Modern kom åter in i rummet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
