Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när hon hörde, vad den stumma sagt, skakade hon
skrattande på huvudet.
”Jag har nyligen sagt till Ulitka, att jag skall
skicka bönemän”, sade gumman. ”Hon tog väl upp
mina ord.”
Lukaschka såg tigande på modern.
”Hur är det, mamma, lilla”, sade han, ”skola vi
inte sälja vinet? Jag behöver en häst.”
”Jag skall nog sälja det, när tiden är inne. Jag
måste göra faten i ordning”, sade modern, som
tydligen icke ville, att sonen lade sig i
hushållsangelägenheter. ”Då du går”, sade gumman, ”så tag den
lilla påsen i förstugan; jag har lånat den, för att
förse dig med förråd på posteringen, eller kanske
man skulle kunna lägga det i sadelväskan?”
”Det är bra, som det är”, sade Lukaschka.
”Skulle Girei-khan komma hit från andra sidan floden, så
skicka honom till posteringen. Jag får nog inte så
snart permission igen; jag har en affär att göra upp
med honom.” Han började att plocka ihop sina
tillhörigheter.
”Jag skall skicka dit honom, Lukaschka. Nå, ha
ni nu rumlat om hos Jamka igen? Då jag var uppe
i natt och såg om kreaturen, hörde jag din röst.”
Lukaschka svarade icke, han gick ut i förstugan,
hängde påsen över axeln, tog bössan och stannade
på tröskeln.
”Farväl, mor”, sade han, skicka mig ett litet fat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
