Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vin med Nazarka; jag har lovat kamraterna det.”
Han drog till dörren efter sig.
”Gud beskydde dig, Lukaschka”, sade den gamla
och följde efter honom till häcken, ”måtte Gud vara
med dig. Jag skall skicka dig av det unga vinet.
Men hör, en sak till.”
Kosacken stannade.
”Du har roat dig här, och Gud vare lov för det,
varför skulle inte en ung människa njuta lite av
livet? Och Gud har givit dig lycka; det är bra. Men
tag dig till vara därborta, min gosse, där är något
helt annat; framför allt var dina förmän till lags,
annars går det inte. Vinet skall jag sälja, så du
skall nog få en häst, och till flickan skall jag fria
för dig.”
”Gott, det är bra”, svarade sonen vresigt.
Den stumma skrek för att draga
uppmärksamheten till sig. Hon pekade på sitt huvud och på
händerna, det skulle betyda ett skalligt huvud, hon
menade abreken. Därpå drog hon ihop ögonbrynen
och gjorde, som om hon siktade med en bössa, skrek
på nytt och nickade med huvudet. Hon ville
därmed säga, att Lukaschka skulle döda ännu en abrek.
Lukaschka förstod henne, skrattade och försvann
i dimman med raska steg.
Hans gamla moder stod tyst och såg efter
honom, så vände hon om och återgick strax till
arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
