Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nin gick in därpå och bjöd sin gäst på ett glas te.
Denne tackade.
”Till följd av vårt dumma bruk”, sade han, anse
vi det nästan som en synd att begagna ett glas, som
tillhör ett världens barn. Jag, med min bildning,
kunde ju sätta mig över det, min hustru, i sin
mänskliga svaghet...”
”Nå, behagar ni te?”
”Om ni tillåter, så hämtar jag mitt eget glas, ett
”särskilt glas”, svarade han, gick ut på trappan och
ropade: ”Ett glas!”
Några ögonblick därefter öppnades dörren, och
en ungdomlig hand i en rosenfärgad linneärm räckte
fram ett glas. Ilj a gick fram, tog glaset och sade
med låg röst några ord till sin dotter. Olenin hällde
upp te i det ”särskilda” glaset åt Ilja, och åt
Jeroschka i det ”världsliga.”
”Men jag skall icke uppehålla er länge”, sade Ilja.
Han drack så hastigt ur sitt glas, att han brände sig.
”Jag är också mycket road av fiske, men bara på
lediga stunder, till omväxling från tjänsten. Jag
skall nu ut och pröva min lycka, kanske litet av
Tereks gåvor kunna tillfalla mig. Jag hoppas att ni
någon gång vill göra mig den äran och dricka ett
glas av vårt ’eget’, på kosackmaner”, tillade han.
Ilja tog avsked, tryckte Olenins hand och gick.
Under det att Olenin gjorde sig i ordning, hörde han
Il jas högfärdiga, befallande stämma, då han gav
sina order. Men efter några minuter såg Olenin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
