Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
des det honom ingenting. Och plötsligt var det, som
om en ny värld hade öppnat sig för honom. ”Däri
består lyckan”, sade han till sig själv, ”att man lever
för andra! Det är klart! Behovet av lycka är
nedlagt hos människan, alltså är det berättigat. Men om
man söker tillfredsställa detta behov på
egoistiskt sätt, söker rikedom, medgång, livets
bekvämligheter och kärlek, då händer det, att
omständigheterna så gestalta sig, att det bliver omöjligt att finna
lyckan. Följaktligen äro dessa önskningar
oberättigade. Men behovet av tycka är icke oberättigat.
Vilka önskningar kunna då tillfredsställas, oberoende
av yttre omständigheter? Vilka? Kärleken,
självförsakelsen ...!”
Denna, som han tyckte, nya upptäckt gjorde
honom både glad och upprörd, så att han sprang upp,
som om han utan att förlora tiden ville genast
utforska, för vem han kunde nu strax uppoffra sig,
vem han kunde göra gott, vem han skulle kunna
älska. ”Jag behöver ju ingenting för mig själv;
varför skulle jag då icke leva för andra?”
Han tog sin bössa och gick fram ur snåret i akt
och mening att återvända hem och överlägga med
sig själv och finna sättet att göra gott. Han såg sig
omkring. Solen syntes ej mera över trädtopparna,
luften var sval, och landskapet föreföll honom
obekant och främmande. Allt föreföll honom förändrat,
både luften och skogens karaktär. Himlen
förmörkades av moln, vinden susade i träden, runt om såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
