Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man endast vass och skog. Olenin kallade på sin
hund, som följt något spår, och hans egen röst
föreföll honom klanglös. Plötsligt kände han sig gripen
av en känsla av fruktan. Han tänkte på abreker
och på den dödade, om vilken man hade berättat
honom. Han väntade, att tschetschenser i samma
ögonblick skulle rusa fram ur snåren och han skulle vara
tvungen att försvara sitt liv eller att fegt giva sig.
Han tänkte också på Gud och på det tillkommande
livet, så som han icke på länge hade tänkt därpå.
Runt omkring honom låg den dystra, hårda och vilda
naturen.
”Vad tjänar det till att leva endast för sig själv?”
tänkte han, ”då man kan dö vilket ögonblick som
helst, utan att ha gjort något gott och utan att någon
får veta det?”
Han gick i den riktning, där han förmodade, att
kosackbyn låg. Han tänkte icke längre på jakten,
han kände sig förfärligt trött och nedstämd, och
nästan med förskräckelse spejade hans blick mellan
buskar och träd och han väntade varje ögonblick
att få göra upp sin räkning med världen.
Mörkret hade inbrutit, och vinden dånade
starkare och starkare genom de gamla trädens kronor.
Ett annat, dovt, entonigt ljud nådde hans öra. Han
greps av förskräckelse, han bad och fruktade att
behöva dö utan att hava gjort något gott. Han ville
leva, leva för att utföra någon handling av
självförsakelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
