Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
xxi:
Plötsligt blev det som ett solsken i hans hjärta,
han hörde’ ryska ord. Några steg framför sig såg
han flodens bruna yta och den våta sanden vid
stranden och på sandbankarna; sedan den vida steppen,
vakttornet vid posteringen, en sadlad häst, som var
bunden vid foten, och bergen. Solen bröt fram för
ett ögonblick ur molnen, och dess sista strålar
belyste floden, vassen och kosackerna, som här hade
församlat sig i en trupp. Bland dem ådrog sig
Lukaschka genom sitt hurtiga utseende ovillkorligen
Olenins uppmärksamhet.
Olenin kände sig, utan någon synbar orsak, åter
lycklig. Han gick till posteringen, som låg vid Terek
mitt emot den fredliga tscherkessbyn på andra sidan.
Han hälsade på kosackerna, men då han icke fann
något tillfälle, att här göra gott, gick han in i
vakt-stugan. Men icke heller här erbjöd sig något
tillfälle, kosackerna mottogo honom kyligt. Han gick
då in i en bredvidliggande lerkoja och tände en
cigarrett. Kosackerna ägnade honom ingen
uppmärksamhet, dels emedan han rökte, dels därför att de
denna afton voro upptagna av en särskild
angelägenhet. Fientligt sinnade tschetschenser, släktingar till
den dödade abreken, hade kommit från bergen för
att lösa ut liket. Man väntade på befälet från byn.
Den dödades broder, en smärt, högväxt man, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
