Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort, rödaktigt skägg, stod där lugn och stolt som en
konung, trots sin trasiga dräkt. Han var mycket lik
den döde. Han bevärdigade ingen med en blick, såg
icke ens på liket. Han satt i skuggan med benen i
kors, rökte en pipa, spottade och yttrade endast då
och då med sina korta strupljud några befallande
ord till sin följeslagare, vilka denne vördnadsfullt
åhörde. Man såg, att det var en tapper krigare, som
redan vid mera än ett tillfälle och under helt olika
förhållanden haft med ryssar att göra, så att nu intet
satte honom i förvåning eller syntes honom värt att
uppmärksammas.
Olenin gick fram till liket och betraktade det, men
tschetschenen gav honom en föraktfull blick och
sade kort och vredgat några ord. Tolken betäckte
hastigt den dödes ansikte med ett klädesplagg.
Olenin beundrade krigarens allvarsamma och stränga
utseende och ville tala med honom, fråga honom från
vilken aul han var, men tschetschenen såg knappt på
honom, spottade föraktligt och vände sig bort.
Olenin förundrade sig över, att abreken icke brydde sig
om honom och antog, att hans likgiltighet berodde
blott på dumhet eller obekantskap med språket. Han
vände sig då till följeslagaren, som tillika var tolk.
Denne var lika trasig, svarthårig och röd, mycket
livlig och rörlig, med glänsande vita tänder och
gnistrande svarta ögon. Han inlät sig gäma i
samtal och bad om en papperscigarr.
”De voro fem bröder”, berättade han på bruten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
