Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skämt. Ryttmästaren och domaren gingo in i
stugan för att skaffa sig litet förfriskning.
Lukaschka satt bredvid Olenin; glädjen lyste ur hans ansikte
och förgäves sökte han giva det ett högtidligt
uttryck.
”Varför röker ni?” frågade han. ”Smakar det
kanske bra?” Han sade detta avsiktligt, därför att
han märkte, huru obehagligt ensam Olenin kände sig
bland kosackerna.
”Åh, det är ju en vana”, svarade Olenin. ”Hur
så?”
”Hm, om någon av vårt folk skulle röka, ginge det
honom illa! Så nära de där bergen se ut, och dock
kunna vi ej komma dit...”, pratade Lukaschka.
”Men hur skall vi kunna komma hem, det är mörkt?
Om ni ville, skulle jag kunna följa er, bed
underofficeren, att han låter mig gå.”
”En slug pojke”, tänkte Olenin, och såg på
kosackens glada ansikte. Han tänkte på Marjanka, på
kyssen vid grinden och det gjorde honom ont om
Lukaschka, att han saknade uppfostran. ”Vilken
galenskap och vilken begreppsförvirring”, tänkte
han. ”Han har dödat en människa och han är
lycklig och glad, som om han skulle ha gjort den bästa
gärning. Finnes det då icke något inom honom, som
säger, att han icke har någon anledning att känna sig
så tillfredsställd, att lyckan icke består i att döda
människor, utan i att uppoffra sig för dem?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
