Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tackar er så mycket, men det kom så alldeles
oväntat.”
Olenin var glad som en tolv års gosse.
”Bind hästen här, det är ett bra djur, en god
springare. Giv oss vin, Wanjuschka. Låt oss gå
in!”
Vinet bars in. Lukaschka satte sig och tog ett
glas.
”Gud give, att jag också en gång kunde göra er en
tjänst”, sade nan och tömde sitt glas. ”Vad är ditt
namn?”
”Dmitri Andreitsch.”
”Nå, Mitri Andreitsch, må Gud beskydda dig. Vi
skola vara vänner. Kom du också en gång till oss,
vi äro inte rika, men vänner kunna vi alltid
undfägna. Jag skall säga till mor, att skicka dig, om du
vill ha, grädde eller vindruvor. Och kommer du till
posteringen, står jag till din tjänst, på jakten, på
andra sidan floden eller var du vill. För några dagar
sedan sköt jag ett vackert vildsvin, jag delade det
med kosackerna, men det skulle jag ha velat giva
dig.”
”Gott, jag tackar dig. Men spänn inte för hästen,
han är ännu inte körd.”
”Vem spänner för hästen, tror du! Men, jag vill
säga dig något”, tillade Lukaschka viskande.
”Gi-rei-khan är min vän, han har uppmanat mig att vara
med om ett överfall, och om du vill, kan jag taga
dig med. Därborta vid vägen, som leder från ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
