Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gen, skulle vi ligga på lur. Vi skulle följas åt, jag
skulle inte lämna dig i sticket, jag skall vara din
skyddsande.”
”Gott, gott, vi kunna ju bege oss dit någon av de
närmaste dagarna.”
Lukaschka tycktes nu känna sig fullkomligt säker
och fatta sitt förhållande till Olenin. Hans enkla
och stilla sätt förvånade Olenin, men föreföll honom
icke odelat behagligt. De pratade emellertid länge
och det var redan sent, när Lukaschka, icke full, ty
han överlastade sig aldrig, men betydligt ankommen,
tryckte Olenins hand och gick.
Olenin tittade efter honom genom fönstret, för att
se, vad han tog sig för. Lukaschka gick tyst med
sänkt huvud, men när han hade fört ut hästen
genom grinden, reste han upp huvudet, sprang upp på
hästen som en katt och satte av i galopp utför
gatan. Olenin trodde, att han ville göra Marjanka
uppmärksam på sin glädje, men fastän Lukaschka
icke gjorde detta, kände sig Olenin så lycklig till
sinnes som aldrig förr. Han gladde sig som ett barn
och kunde inte låta bli att tala om för Wanjuschka,
att han hade givit Lukaschka hästen och varför han
hade givit honom den, sålunda utvecklande sin nya
teori om lyckan. Men Wanjunschka gillade icke
denna teori. Han sade: ”l’argent il n’a pas”, och
då var alltihop bara dumheter.
Lukaschka red i sporrsträck till sitt hem, hoppade
av hästen, som han lämnade till sin mor med tillsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
