Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marjanka, han såg upp till henne och beundrade
henne, såsom han beundrade himlens och bergens
skönhet och han tänkte icke på att knyta någon som
helst förbindelse med henne. Ett sådant förhållande,
som rådde emellan henne och Lukaschka, ansåg han
omöjligt kunna komma ifråga mellan honom själv
och henne, och ännu mindre ett sådant, som
förekommer mellan en rik officer och en kosackflicka.
Han var övertygad om, att om han skulle handla
så som hans kamrater i detta fall, så skulle han byta
bort sin nuvarande lugna lycka mot en avgrund av
kval, villfarelser och ånger. Och därför blev hans
förhållande till denna flicka en självförsakelsens
seger, och han kände sig rikt belönad därför.
Dessutom hyste han stor aktning för Marjanka och skulle
aldrig kunnat förmå sig att yttra ett ord om kärlek
till henne, icke ens på skämt.
En sommardag hade Olenin icke gått på jakt, utan
stannat hemma. Helt oväntat fick han besök av en
bekant från Moskva, en ung man, som han där
träffat ute i sällskapslivet.
”Ah, mon cher, min bäste vän, vad jag blev glad,
då jag fick höra, att ni var här!” började han i sin
moskva-franska samtalston. ”Man sade: Olenin är
där! Vad för en Olenin? Jag blev obeskrivligt
glad ... Så har då ödet åter fört oss tillsammans.
Nåväl! Hur mår ni, och varför är ni här?
Och furst Belezki berättade en hel historia, om
huru han för en tid gått in vid detta regemente, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
