Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lezki hade sagt, att alit gick så enkelt och naturligt
till. Det skulle vara intressant att veta, tyckte han,
men det var nog bäst att mte gå dit. Alltsammans
var motbjudande, simpelt samt först och främst
alldeles onödigt. Så kom åter den eggande tanken:
”Men hur skulle det väl vara?” Hans ord band
honom dessutom. Han gick, helt och hållet
obeslutsam. Så kom han till Belezki.
Den stuga, som Belezki bebodde, var lik Olenins.
Den stod på pålar, en meter över marken och bestod
av två rum. I det första, i vilket Olenin inträdde,
lågo fjäderbolstrar, mattor och kuddar, vilka på
kosackvis voro smakfullt ordnade på långväggen. På
kortväggen hängde kopparfat och vapen; under
bänken lågo pumpor och meloner. I det andra rummet
funnos en stor ugn, ett bord, bänkar och en
helgonbild. I detta rum hade Belezki sin fältsäng, sina
koffertar, och på väggen hängde en matta, på vilken
hans vapen voro ordnade. Överallt voro porträtt
och toalettsaker kringströdda. På en av bänkarna
låg en sidenrock kastad. Belezki själv låg i
skjortärmarna på sängen och läste ”De tre musketörerna”.
Då Olenin inträdde, sprang han upp.
”Nu kan ni se, hur jag inrättat mig här! Fint?
Nå, det var bra, att ni kom. Här arbetas
förskräckligt ! Kan ni gissa, vad kakan är av? Av smördeg,
fläsk och vindruvor. Men det är inte det viktigaste.
Se bara, vad de ha för sig därute!”
Olenin såg ut genom fönstret och kunde då i akt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
