Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd av Jeroschka till sitt värdfolk. De hade nu
så vant sig vid honom, att de undrade på, om han
icke kom. Han betalade bra för sitt vin och var en
tyst och stilla människa. I en vrå vid ugnen drack
han sitt te, som Wanjuschka bar fram till honom.
Den gamla skötte sitt arbete, utan att genera sig
för honom och vid teet eller vinet talade de om
kosackerna, om deras grannar, om Ryssland; de
frågade, och Olenin berättade. Stundom tog han en
bok och läste. Marjanka satt som en vild get med
benen under sig, uppkrupen på ugnen eller i en mörk
vrå. Hon deltog icke i samtalet, men Olenin såg
hennes ögon och hennes ansikte, gav akt på hennes
rörelser, hörde, huru hon knäckte kärnor, huru hon
lyssnade med hela sitt väsen, när han talade och
kände hennes närhet, när han läste tyst för sig själv.
Ibland tyckte han sig känna, att hon såg på honom,
och när han mötte hennes blickar, förstummades
han ovillkorligen och såg på henne. Då blev han
förvirrad och låtsade, som om samtalet med den
gamla tog hela hans uppmärksamhet i anspråk. Han
lyssnade efter varje hennes andetag och sökte
hennes blick.
I främmandes närvaro var hon alltid vänlig och
glad mot honom, men voro de ensamma, var hon
alltid vild och kärv. Ibland hade inte Marjanka
hunnit hem, när han kom. Plötsligt hördes hennes
fasta steg, och genom den öppna dörren skymtade
hennes blå klänning fram. Så kom hon in, stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
