Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vad för slag, vill du inte träffa din fästmö?”
”Nej, vad skulle det tjäna till? Om ni går ut i
fält, så fråga vid min skvadron efter den breda
Lukaschka. Och vildsvin finns det där borta! Jag
har skjutit två, jag skall bli er förare.”
”Nå, farväl då! Kristus bevare dig!”
Utan att hava träffat Marjanka, steg Lukaschka
till häst, och red i danstakt utför gatan, där
Nazarka väntade på honom.
”Följer du verkligen inte med dit bort?” frågade
Nazarka och gjorde en rörelse med huvudet åt det
håll, där Jamka bodde.
”Gärna för mig”, sade Lukaschka. ”För
hästarna dit och om jag dröjer, så giv dem havre. Mot
morgonen skall jag vara tillbaka vid skvadronen.”
”Fick du ingen skänk av fänriken?”
”Nej. Jag gav honom dolken till tack, annars
hade han kanske bett mig om hästen”, sade
Lukaschka, steg av och lämnade hästen till Nazarka.
Han smög sig tätt under Olenins fönster och gick
över gården fram till fönstret i värdens stuga. Det
var alldeles mörkt. Marjanka, som stod i blotta
linnet och kammade sitt hår, skulle just gå till säng ;.
”Det är jag, Marjanka”, viskade kosacken.
Marjankas stränga och likgiltiga ansikte b’cv
plötsligt livligare, då hon hörde sitt namn nämnas.
Hon öppnade fönstret och böjde sig ut mot honom,
förskräckt och lycklig.
”Vad är det, vad vill du?” frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
