Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Öppna”, sade Lukaschka, ”släpp in mig ett
ögonblick, jag har längtat så förskräckligt efter dig.”
Han fattade om hennes huvud och kysste henne,
”jag ber dig, släpp in mig!”
”Prata inte dumheter, jag har en gång sagt, att
jag inte släpper in dig. Hur länge stannar du här?”
Han svarade icke, utan kysste henne gång på
gång, och hon frågade icke vidare. ”Ser du, jag
kan inte ens omfamna dig ordentligt genom
fönstret”, sade Lukaschka.
”Marjanuschka!” hördes moderns stämma, ”vem
talar du med?”
Lukaschka slet av sig mössan, för att man inte
skulle känna igen honom på den och satte sig under
fönstret.
”Gå genast därifrån”, viskade Marjanka.
”Lukaschka var där, han frågade efter far”,
svarade hon modera.
”Säg åt honom, att han kommer hit.”
”Han har redan gått, han kommer igen en annan
® f)
gang.
Lukaschka gick verkligen också med raska steg
därifrån, han smög förbi fönstret, över gården; han
skyndade till Jamka.
Olenin hade sett honom.
Sedan Lukaschka och Nazarka druckit åtskilligt
tillsammans, lämnade de stanitzan. Det var en ljum
natt, stilla och mörk; tigande redo de bredvid
varandra; man hörde endast hästarnas hovslag. Lu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
