Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXVIII.
Lukaschka hade kommit till stanitzan, och
förlovningen firades, men han besökte icke Olenin.
Denne å sin sida befann sig icke på festen, trots sin
värds inbjudning. Han var sorgsen, som han icke
hade varit, sedan sin ankomst till stanitzan. Mot
aftonen såg han, hur Lukaschka, klädd i
högtidsdräkt, gick förbi med sin mor, och han undrade,
varför Lukaschka visade honom en sådan köld. Han
stannade på sitt rum och skrev i sin dagbok:
”Jag har fått nya åsikter på senare tiden”, skrev
han, ”och blivit mycket förändrad. Jag har
återkommit till a-b-c-d. För att vara lycklig, är
kärleken nödvändig! Man måste älska med
självförsakelse, älska allt och alla, spinna ut sin kärleks
trådar till en spindelväv; de som fastna däri äro
fångade. Så har jag fångat Wanjuschka, Jeroschka,
Lukaschka och Marjanka.”
Just som Olenin nedskrev dessa ord, steg
Jeroschka in till honom.
Jeroschka befann sig i allra bästa lynne. Några
dagar förut hade Olenin en afton kommit till
honom. Han fann då gubben utanför stugan, där han
höll på att draga huden av ett slaktat vildsvin. Han
såg stolt och belåten ut. Hundarna, däribland Ljam,
favoriten, lågo runt omkring, iakttogc honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
