Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra något buller; han satt alltid gärna på golvet,
när han var drucken.
Olenin såg upp, lät taga in vin och fortfor att
skriva. Men Jeroschka tyckte inte om att dricka
ensam, han ville prata.
”Jag har varit hos värdfolket på förlovningen.
Men vad är det för djur! Jag vill ingenting ha med
dem att göra därför kommer jag till dig.”
”Varifrån har du fått balalaikan?” frågade
Olenin sakta och fortfor att skriva.
”Jag har varit på andra sidan floden och hämtat
den, far lille”, sade han alltjämt viskande. ”Jag
är mästare på detta instrument, jag kan spela allt
vad du vill därpå: tartar- och kosackvisor,
herrevisor eller soldatsånger.”
Olenin såg åter på honom och log; han fortfor
att skriva.
Detta småleende gjorde den gamle djärvare.
”Låt bli det där, far lille, låt bli”, sade han plöts
ligt i beslutsam ton. ”Nu ha’ de förolämpat dig,
men bry dig inte om det. Nå, vad är det, du
skriver så flitigt?”
Och han försökte härma Olenin, for med sina
tiocka fingrar över golvet och förvred sitt
uppsvällda ansikte med föraktfulla grimaser. ”Vad skriver
du för dumheter? Kom och drick hellre, som en
duktig pojke!”
Skrivningen var för honom detsamma som
svartkonst. Olenin började skratta och likaså Jeroschka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
