Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben sprang upp och lagade sig i ordning att
giva ett prov på sin förmåga att sjunga visor till
balalaikan.
”Vad tjänar det till att skriva, du goda själ? Hör
hellre på, när jag sjunger för dig. När du väl är
död, får du inte längre höra några visor. Drick!”
Först sjöng han en dansvisa, som han själv diktat:
”Ah, —da—da—da—da—da—la!
Var såg jag honom, vasa?
Han nålar sålde åt flickor, han stod
uti en bazar, en liten bod.”
Sedan sjöng han en visa, som hans fältväbel hade
lärt honom:
”På måndag blev jag riktigt kär,
på tisdag var jag tyst och tvär.
På onsdag jag till flickan gick,
på torsdag intet svar jag fick.
På fredag kom det dock till sist
och då mitt enda hopp jag mist.
På lördag, vilka avgrundskval!
jag längtade till dödens dal.
Min själaro ej flyktat har,
på söndag re’n jag botad var.”
Och så vidare: ”Ah, da—da—da—da—da.”
Sedan började han under blinkningar och
axelryckningar att dansa och sjunga:
Tolstoj II 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
