Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Se jag ligger vid din fot,
tag min famn och kyss emot!
Röda band jag här dig giver,
om du alltid trogen bliver.
Nadjeschinka, du min egen...”
Han var så upplagd, att han, allt under det han
spelade, gjorde krumbukter och dansade omkring i
rummet.
”Herrevisorna” sjöng han emellertid blott för att
roa Olenin. Men sedan han druckit ytterligare
åtskilliga glas, påminde han sig den gamla tiden och
sjöng äkta tartar- och kosackvisor. Mitt i en av
hans älsklingssånger började hans stämma att darra
och han tystnade, men knäppte ännu på balalaikans
strängar.
”Ack, du min vän!” sade han.
Hans stämma ljöd så sällsam, att Olenin vände
sig om och såg på honom. Den gamle grät;
tårarna flödade ur hans ögon och runnö utefter kinderna.
”Ack, min tid är förgången, och kommer aldrig
åter”, sade han snyftande och teg därpå. Men
plötsligt skrek han med dundrande stämma utan att
avtorka tårarna:
”Varför dricker du icke?”
I synnerhet var det en visa från bergen, som
verkade särdeles rörande på honom. Den var icke
lång, men tycktes honom förtjusande med det ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
