Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olenin gick in till sig. Wanjuschka ha ’c somnat
i kläderna. Olenin avundades honom; han gick åter
ut på gården och väntade i varje minut, att något
skulle hända. Men det hände ingenting, allt var
stilla. Man hörde blott de sovandes regelbundna
andetag. Han tyckte sig särskilt höra Marjanka
andas; han lyssnade girigt, hans hjärta klappade
hörbart. I stanitzan var allt tyst och stilla. Månen
hade gått upp, och i dess sken såg man kreaturen
på gårdarna, huru de lade sig ned och stego upp på
nytt i sakta mak.
Med förtrytelse frågade Olenin sig själv: ”Vad
vill jag då?” Han kunde icke komma ur sin
tankegång. Plötsligt hörde han tydliga steg, och hur en
golvtilja knarrade i värdfolkets stuga. Han
skyndade till dörren, men allt var åter tyst. Han
frågade sig på nytt: ”Vad skall jag göra?” och beslöt
på allvar att gå till sängs. Men åter hörde han ett
buller och i inbillningen såg han Marjankas gestalt,
som trädde ut i månskenet och återigen skyndade
han till fönstret och tyckte sig höra steg. Strax före
dagbräckningen gick han åter fram till fönstret,
bultade på och sprang fram till dörren. Han hörde nu
verkligen Marjankas steg. Han grep efter
dörrklinkan och knackade. Han hörde, huru hon kom,
försiktigt, barfota närmande sig dörren. Klinkan rörde
sig, dörren knarrade och i dess öppning syntes
Marjankas hela gestalt. Men blott ett ögonblick såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
