Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne, liksom åt bergens och himlens skönhet och
kunde icke älska henne, emedan hon var lika skön
som dessa. Sedan kände jag, att anblicken av denna
skönhet var nödvändig för mitt liv, och jag började
att fråga mig själv: ”Älskar jag då henne?” Men jag
fann icke inom mig något, som liknade det, som jag
trodde vara kärlek. I min känsla fanns ingen
ensamhetssmärta, ingen önskan att gifta mig, den var icke
platonisk, ännu mindre sinnlig. Jag måste se och
höra henne, veta henne vara i min närhet och jag
var då lugn, om också icke lycklig. Efter den
aftontillställning, på vilken jag sammanträffade med
henne, kände jag, att mellan mig och denna flicka fanns
en oupplöslig, om också icke uttalad förbindelse, på
vilken jag dock ej kunde stödja mig. Jag kämpade
emot ändå, jag sade till mig själv: ”Kan jag älska
en kvinna, som aldrig kan komma att förstå mitt
livs andliga intressen? Kan man älska en kvinna
blott för hennes skönhets skull, älska henne som ett
kvinnligt konstverk?” Men jag älskade redan, fast
jag ännu icke förstod min känsla.
Vårt förhållande förändrades efter den afton, då
jag första gången talade med henne. Förut var hon
för mig en främmande, men upphöjd företeelse från
den yttre naturen. Efter den aftonen blev hon för
mig ett mänskligt väsen, jag sökte hennes sällskap,
talade med henne, gick ofta till hennes föräldrar och
satt hela aftonen hos dem; även i detta förtroliga
umgänge förblev hon alltid i mina ögon lika ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
