Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
expedition. Tre dagar var jag borta från byn, jag
var sorgsen och allt var mig likgiltigt. Visorna,
kortspelet, dryckeslagen, talet om utmärkelser, allt
var mig mera vidrigt än någonsin. I dag har jag
kommit hem igen, jag såg henne, såg min stuga,
Jeroschka och snöbergen från min trappa och jag
överfölls av en så stark, ny känsla av glädje, att jag
förstod allt. Jag älskar denna kvinna med en sann
kärlek — för första och enda gången i mitt liv! Nu
vet jag, vad som försiggått med mig, jag är icke
rädd att förnedra mig genom denna känsla, jag
blygs icke över min kärlek, utan är stolt över den!
Det är icke min skuld, att jag förälskade mig, det
skedde mot min vilja. Jag sökte undfly min kärlek
genom självförsakelse och gladde mig åt att söka
befordra Lukaschkas och Marjankas kärlek, men
därigenom framkallade jag blott min lidelse och
svartsjuka. Det var ingen idealisk, så kallad
upphöjd kärlek, som jag förr kände, det var icke denna
upphöjda känsla, i vilken man gläder sig åt sin
kärlek och hos sig själv upptäcker sin känslas kval. Jag
kände även detta. Det var ännu mindre längtan
efter njutning, det var något annat. Kanske älskar
jag i henne naturen, förkroppsligandet av hela den
underbara naturen, men jag har icke min fria vilja,
utan genom mig älskar någon poetisk kraft henne.
Guds hela värld, hela naturen ingjuter denna känsla
i mitt hjärta och säger: ”Älska!” Jag älskar henne
icke med förståndet, icke med fantasien, utan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
