Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bitskärnor. Hon gick också ett slag med några
väninnor och såg då glatt och vänligt på hyresgästen.
Olenin ville inte skämta med henne i andras
närvaro. Han ville avsluta gårdagens samtal och få
hennes bestämda svar. Han väntade på ett sådant
tillfälle, som kvällen förut, men det kom icke; och det
översteg nästan hans krafter att längre förbli i
denna ovisshet. Hon kem åter ut på gatan och strax
därpå gick också han, utan att veta vart. Han
följde efter henne på avstånd och vek om ett hörn,
där hon satt, klädd i sin blå sidenjacka; han hörde
bakom sig flickornas skratt och kände sig smärtsamt
berörd därav.
Belezkis hus läg vid torget. När Olenin gick
förbi, ropade Belezki på honom att komma in, vilket
han också gjorde.
De slogo sig ned vid fönstret och strax efteråt
kom också Jeroschka. Han var klädd i ny kaftan
och slog sig, sin vana trogen, ned på golvet.
”Där borta ha vi aristokratien”, sade Belezki
skrattande och pekade med cigarretten på en brokig grupp
vid hörnet. ”Min hustru är också där, hon i röd
klänning. Klänningen är alldeles ny... Men
varför började inte ringdansen?” ropade han ut genom
fönstret.
”När det skymmer på, då komma vi med, då
bjuda vi er till Ustjenka på bal.”
”Jag kommer också med till Ustjenka”, sade
Olenin beslutsamt. ”Kommer Marjanka dit?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
