Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men plötsligt på vägen de stannade nu
och häftigt att strida begynte de tu.
Så vacker en flicka till dem trädde fram:
”Den ena av eder jag tillhöra vill”;
den ungersven vacker och blond hon sig tog.
Han griper så fatt uti hennes hand.
han svänger så kring den vänaste brud,
kamraterna sina han spörjer så stolt:
Är icke min flicka båd’ vacker och huld?
De gamla kvinnorna stodo i närheten och
lyssnade till visorna. Gossar och flickor jagade varandra
i mörkret. Kosackerna stodo runt omkring
flick-grupperna, de togo ibland fatt i dem och bröto även
igenom ringen. Belezki och Olenin stodo i mörkret
framför dörren till den förres boning. De talade
sakta med varandra, ty de märkte, att de drogo
uppmärksamheten till sig. Icke långt därifrån gingo
den knubbiga Ustjenka, klädd i röd klänning, och
den ståtliga Marjanka i ny dräkt. Olenin överlade
med Belezki, huru de skulle kunna få dem bort
från dansen. Belezki trodde, att Olenin blott tog
det på skämt, då Olenin i själva verket väntade på
sitt ödes avgörande. Han ville till vad pris som
helst träffa Marjanka ensam, för att säga henne
allt och fråga henne, om hon ville och kunde bli
hans hustru.
”Varför har ni inte sagt mig det här förr?”
sa-Tolstoj II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
