Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med förtjusning påminde Olenin sig hela
samtalet. Minnena gjorde honom än svårmodig, än
överlycklig. Han kände det smärtsamt, att hon alltid
varit så lugn, då hon talade med honom, sakernas
nya vändning tycktes inte det minsta uppröra
henne. Det var, som om hon icke trodde honom, icke
tänkte på framtiden.
”Ja”, sade han till sig själv, ”först då hon blir
helt och hållet min, skola vi fullkomligt förstå
varandra. För en sådan kärlek finns det inga ord; den
behöver ett helt liv. Jag kan inte leva på det här
sättet längre. I morgon skall allt förklaras; i
morgon talar jag om det för hennes far, för Belezki,
för hela byn.”
Lukaschka, som hade vakat två föregående
nätter och därtill druckit så mycket på festen, kunde
inte längre stå på benen. Han somnade hos Jamka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
