Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annars vanligen var en vänlig man, tog emot Olenin
helt stolt och endast med möda lyckades det Olenin
att av honom få reda på, vad saken gällde. En
patrull, som hade blivit utskickad för att speja
efter abreker, hade påträffat några sådana omkring
åtta verst från byn. Abrekerna hade slagit sig ned
i en fördjupning på en av sandkullarna; de sköto
och svuro, att de icke skulle giva sig levande.
Anföraren för patrullen hade stannat därborta för att
hålla utkik på dem och hade sänt en kosack till
postlinjen för att hämta förstärkning.
Solen gick just upp. Omkring tre verst från byn
utbredde sig steppen åt alla sidor, och man såg
ingenting annat än den enformiga, dystra, torra
slätten, kreatursspåren i sanden, här och där litet
gräs och lågväxt säv, enstaka, knappt märkbara
stigar och några nogajerhyddor långt borta vid
horisonten. Sorgligast verkade den dystra tonen över
det hela och frånvaron av all skugga. På steppen
är solen alltid röd, när den går upp eller ned. Hela
berg av sand rör vinden upp med sig, och när det
är vindstilla, liksom denna morgon, så är tystnaden,
som icke avbrytes av det minsta ljud, synnerligen
tryckande. Solen förmådde icke att skingra
steppens dysterhet denna morgon. Nejden syntes
fullkomligt öde, i luften var ej den minsta rörelse, man
hörde blott hästarnas frustande och deras hovars
slag mot marken. Men även dessa ljud voro knappt
hörbara och de dogo strax bort. Kosackerna redo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
