Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
le man. Då det kommer till strid eller till ett
överfall eller något sådant — jag är en gammal ulv och
har varit med — så ge dig inte med i hopen, där det
är en massa folk och där det skjutes. Ert folk
tränger ihop sig, så snart det är lite fara på färde
och tror, att det är bäst så. Men det är det allra
sämsta, ty det är just på de stora hoparna, man
siktar. Jag har alltid hållit mig åt sidan, ensam, och
har aldrig blivit sårad. Vad allt har jag inte
upplevat i mina da’r!”
”Men du har ju en kula i ryggen”, sade
Wanjuschka, som kom in i detsamma.
”Ja, det var bara kosackerna, som gjorde en
dumhet, den gången”, svarade Jeroschka.
”Vad för något, kosackerna?” frågade Olenin.
”Ja, det var så, att de söpo. Och Wanja Nitkin,
en kosack, hade tagit sig för mycket till bästa och
ett, tu, tre sköt han mig i ryggen med sin pistol.”
”Nå, gjorde det mycket ont?” frågade Olenin.
”Wanjuschka, är allting i ordning?” tillade han.
”Asch, vad har du för brådska. Låt mig tala till
punkt. Kulan gick genom ett revben och sitter kvar
där. Jag sade till karlen: ”Du har ju närapå
skjutit ihjäl mig, bror lille. Vad har du gjort? Men
på det sättet slipper du inte undan, du måste ge
mig ett mått brännvin.”
”Gjorde det mycket ont?” frågade Olenin ånyo.
Han lyssnade knappast till historien.
”Låt mig tala till slut! Han bestod brännvin, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
