Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi söpo. Men blodet flöt mer och mer, hela stugan
var som en blodpöl. Gamle Burlack sade också:
”Han dör, det är tvärsäkert! Bjud på litet mera
av den ljuva nektarn, annars lämna vi dig i
rättvisans händer.” Och han bjöd och vi drucko...
drucko...”
”Ja, men hade du mycket ont?” frågade Olenin
om igen.
”Ont? Jag tycker inte om att bli avbruten, låt
mig berätta till slut. Vi drucko ända till
morgonen och jag låg alldeles full på ugnen och sov. På
morgonen, när jag vaknade, kunde jag inte röra
mig.”
”Det gjorde väl ändå mycket ont?” började
Olenin på nytt, i hopp att denna gång få frågan
besvarad.
”Har jag sagt, att det gjorde ont? Jag hade inga
plågor, men röra mig kunde jag inte och inte heller
ga-
”Och nu är du bra igen?” sade Olenin, utan att
kunna skratta, så tungt var det honom om hjärtat.
”Ja, läkt är det, men kulan sitter kvar. Se här,
titta bara!” Han drog av sig skjortan och blottade
sin kraftiga rygg, på vilken man kunde känna kulan
under skuldran.
”Ser du”, sade han, ”så här kan man skjuta den
fram och tillbaka. Se, nu rör den sig bakåt.” Han
gladde sig åt den, som åt en leksak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
