Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle satt på golvet och steg icke upp.
”Tar man avsked på det sättet? Ack, sådana
människor! Du, dåre”, sade han. ”Ett helt år ha
vi varit vänner och nu säger du bara farväl och är
borta. Jag tycker om dig, och det gör mig ont om
dig, att du är en sådan bitter, människoskygg en,
som jag! Många nätter har jag inte sovit, utan
legat och tänkt på dig och grämt mig. Det står så
i visan:
”Sorgligt är, min broder kär,
att leva så allena!”
Så är det med dig också.”
”Farväl nu”, sade Olenin åter.
Den gamle reste sig upp och räckte honom
handen. Och Olenin tryckte den och ville gå. Men
den gamle ropade:
”Trynet! Hit med trynet!” och fattade honom om
huvudet med sina bägge tjocka händer och kysste
honom tre gånger, våt som han var i skägget av
gråten. ”Jag älskar dig, farväl!”
Olenin steg upp i vagnen.
”Vad, reser du din väg så där? Ge mig något
till minne av dig, far lille, ge mig bössan! Inte
behöver du två?” sade han snyftande, i verkliga
tårar.
Olenin räckte honom bössan.
Wanjuschka brummade. ”Varför ger ni bössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
