Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drevfuss. I Bern tillkommo en polack, som kämpat under Napoleon
och hvilken som minne häraf bar ett djupt ärr i pannan, samt en
fleg-matisk godsägare af gammal Bernerfamilj äfvensom en glad och pigg
ung man, som skroderade mycket och gjorde allt för att blifva tagen
för en magnat, men som likvisst befanns vara endast en fattig
informator i ett adligt hus. Under afhörande af polackens krigsmandater
och informatorns värdshusäfvent}’r förflöt tiden både fort och angenämt.
I Schaffhausen förstärktes sällskapet med en behaglig ung flicka, för
hvilken sexton-åringens blyga låga genast började uppflamma. Efter några
tafatta försök att inleda bekantskap lyckades han omsider med henne
börja ett samtal, hvari äfven de andra passagerarne småningom blandade
sig; och i mycket munter stämning nåddes Stuttgart. I denna stad dröjde
författaren flera dagar hos en bekant engelsk familj Parker. Med en
af husets döttrar, en ovanligt vacker flicka, företog han dagliga
ridturer, därvid han till följd af sin ringa förfarenhet i den ädla ridkonsten
första gången råkade ut för det missödet, att springaren blef skrämd af
den mötande vaktparaden och med sin ryttare störtade in midt bland
de förfärade musikanterna samt sedan i vild fart satte af tillbaka till
stallet. Den unge officersaspiranten lät sig dock ej häraf afskräcka utan
fortsatte att rida och blef så småningom något säkrare i sadeln. Från
Stuttgart for han sedan till Berlin, där han träffade några unga
landsmän, de flesta teologie studerande, hvilka förde honom omkring i staden
och visade honom mycken vänlighet.
Vi lämna nu ordet åt författaren.
Efter en i Berlin angenämt tillbragt vecka fortsatte jag färden
mot norden och anlände till Stralsund den 19 maj endast ett par
timmar, innan båten till Sverige skulle afgå. Kaptenen på fartyget
var preussare, det vill säga stel och obehaglig. Jag fick också
erfara detta, då jag följande morgon kom för att äta frukost.
> Här finns ingen restaurant ombord», röt han, * de resande få
själfva sörja för sin föda. Det var en mindre angenäm
öfver-raskning för mig, som ej medtagit matsäck. Som emellertid
öfver-färden blott skulle räcka 18 timmar, tog jag saken tämligen lugnt,
helst äfven sjösjukan snart begynte göra sig kännbar. Det hade
nämligen börjat blåsa duktigt, båten krängde, och jag erfor ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
