Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Kristianstad till Lund tog en hel dag i anspråk. I början
gick färden bra, men då det på aftonen började frysa till,
upptäckte jag något sent, att jag var i saknad af vinterkläder; min
sommaröfverrock och mina tunna skor voro ett dåligt skydd mot
kylan, och jag insåg snart, att om jag förblef i vagnen, löpte jag
fara att förfrysa. Min kamrat förmådde mig nu att gå till fots
bredvid vagnen och sökte förgäfves medelst knuffar och slag
uppvärma mina domnande lifsandar; jag förlorade slutligen helt och
hållet medvetandet. Man lade mig då i vagnen och frotterade
mig efter bästa förmåga, men jag återkom ej till sans, förrän man
packat ner mig i en varm säng på ett hotell i Lund. Jag fick
sedan ett hett bad, som kurerade mig så pass, att jag kunde
fortsätta resan insvept i ett stort ylletäcke. Lindved är fideikommiss,
ligger på en höjd midt på Lundaslätten och synes på långt håll.
Jag blef där väl emottagen och undfägnad och återvände efter ett
par dagar nu i töväder till min garnison. Följande vinter skaffade
jag mig en varm och skön officerskappa samt ett par tjocka
ytterstöflar.
Sommaren 1834 gjorde jag mina vapenöfningar som förste
konstapel och kommenderade stolt min kanon vid en manöver i trakten
af Hofdala, släkten Ehrenborgs egendom. Denna trakt syntes mig
ganska tilldragande, man var omgifven af små leende sjöar och
vackra bok- och björkskogar samt de ståtliga herresätena Vidtsköfle,
Karsholm och Maltesholm. På kvällarna, sedan hästarna blifvit
fodrade, tog man gärna en sväng med bondflickorna, som för detta
ändamål samlats från när och fjärran, och hade förtjusande roligt.
Min mor hade uppmanat mig att besöka hennes äldste
styf-sons änka, grefvinnan Agathe Wachtmeister på Johannishus i
Blekinge. Jag begärde därför permission på ett par dagar och
anlände dit efter en dags resa. Enligt fideikommissbrefvet har
änkan efter en fideikommissarie rätt till det ofantliga godsets
af-kastning, så länge hon ej gifter om sig; min mor gjorde således
en kännbar ekonomisk uppoffring, då hon tog min far och därmed
nödgades afstå från detta sitt änkesäte. På slottet mottogs jag
vänligt af Agathe, som bebodde detsamma jämte sin sex-årige son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
