- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
20

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De första åren i Stockholm 1835—1838.

itt första uppehåll under resan var i stiftsstaden Växjö,

dit underlöjtnant Lasse Tegnér, som varit min regements-

, kamrat, enträget inbjudit mig. Skalden-biskopen, hans
fader, jämte fru och dotter mottogo mig vänligt i det vackra
biskopshuset, som dominerar den lilla täcka staden. Vännen Lasse,
en mycket gladlynt men tillika mycket obändig ung man,
presenterade mig nu för flera vänner; det blef fest på fest, hela
eftermiddagarna tillbragtes på värdshuset, och det slutade vanligen med
slagsmål med en del af stadens borgare, hvilka förfördelats af Lasse.
Också uppträdde denne en morgon vid frukostbordet med blått
öga och en svullen läpp, hvilket inbragte honom en skarp
tillrättavisning af fadern-biskopen. Den store skalden tycktes för öfrigt
ej mycket bekymra sig om sin omgifning. På mig imponerade
han i hög grad, jag har sällan sett ett så genialiskt utseende.
Man påstod, att han i intimare kretsar kunde vara mycket
sällskaplig i synnerhet bland damer, för hvilka han hade en afgjord
svaghet; men det sades jämväl, att han i sin konversation med
dem ej sparade på vågade uttryck och tvetydiga anspelningar,
hvilka ofta kommo hans åhörarinnor att rodna. Skenhelig var han
då icke, hans seder voro också mera skaldens än prelatens.

I Växjö föreställdes jag för landshöfdingen grefve Mörner, en
lång, mager, älskvärd hofman, äfvensom för presidenten baron
Leijonhufvud och öfverste Hederstierna, båda distingerade och
mycket belefvade män. Jag anlände sedan till Jönköping utan
annat äfventyr, än att jag fick en svår tandvärk på vägen. Min
kusk, som var en ung flicka, rådde mig att uppsöka en klok gumma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free