Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrede plötsligen, pekande på min vida med en stor krage
försedda uniformskappa, utropade: »Vi betala med kappkragen, den
är dig till föga nytta och är så godt som ny.» Skjutsbonden
gick verkligen in på affären, tog upp sin knif, och min kappkrage
var borta.
Vi gingo sedan ombord på båten, intogo våra fördäcksplatser
och njöto till att börja med helt sorglöst af det vackra vädret.
Jag hade en tolfskilling kvar, men denna räckte ej långt, och då
det vid i 2-tiden började dugga och hungern tillika att göra sig
påmint, förbyttes min stämning i djup nedslagenhet, i synnerhet
som härliga biffsteksångor nådde oss från matsalongen. Till
ytterlighet förargad utgöt jag nu min harm öfver min kamrat, som ju var
skulden till hela eländet, och fick honom slutligen att gå upp till
kaptenen och delgifva honom vår olyckliga belägenhet samt
anhålla om kredit i matsalongen, till dess vi kommo till Stockholm.
Kaptenen, en ohyfsad skeppare, bad emellertid Wrede draga så
långt vägen räcker. En förhoppning stod oss likväl ännu åter.
Wrede hade bland passagerarne upptäckt ett bekant ansikte, det
var en musikfanjunkare vid Lifregementets husarer vid namn
Sandberg. F’örsök», sade jag, »att få låna några riksdaler af din
regementskamrat, det är väl det minsta du kan göra för att rädda oss
från hungersdöden.» Wrede gick fram till musikern, jag såg dem
spatsera tillsammans fram och tillbaka på däck och diskutera
särdeles lifligt. Sedan kom Wrede tillbaka och hade med sig 36
skilling. Det var allt hvad han kunnat få låna. Denna summa
räckte dock till en biffsteksportion åt oss hvar, och vi stego nu
ner i matsalongen samt togo plats vid bordet. Men ännu var det
ej slut med vedermödorna. Knappt hade vi angripit våra portioner,
förrän den älskvärde kaptenen kom inrusande och under allehanda
svordomar hotade oss med, att om vi ej genast packade oss upp
på däck, han skulle landsätta oss på första bästa holme. Vi måste
nu trots våra protester helt skamsna vandra ut med våra
matportioner och ånyo slå oss ned på vår gamla plats vid
ångbåts-skorstenen, där regnet alltjämt skvalade. Den brutale kaptenen
hette Netzel, och hans person förgäter jag ej så lätt. Wrede tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
