Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. De yngre eleverna ritade, de andra målade af honom. Hvar
månad förekom täfling i oljemålning efter egen komposition. Den
bästa taflan upphängdes sedan på väggen i ateliern. De mest
framstående eleverna, hvilka jämväl målade utom ateliern, inbjödos
en gång i veckan till mästaren för att draga fördel af hans goda
råd. Undervisningen kostade 30 fr. i månaden.
Jag tog in i ett hotell rue Froidmanteau helt nära Louvre;
där bodde äfven några svenska artister, Ekman, Wahlbom samt
något senare Egron Lundgren. Vi åto alla vid table d’hoten jämte
några konservatorieelever och lägre tjänstemän. Hotell värdinnan
presiderade själf vid bordet. Hon var en 30-årig rund och treflig
liten fru, som förstod att sätta konversationen i gång och
behandlade inackorderingarne som kamrater samt till och med emellanåt,
när behofvet det kräfde, gaf kredit. Mannen, en lägre ämbetsman,
åt i tysthet sin middag utan att blanda sig i samtalet, han tycktes
ej spela någon annan roll än som kassör och visade aldrig någon
svartsjuka, äfven när hustrun uppträdde väl utmanande. Ekman
däremot gjorde stora ögon, när någon gäst visade sig för
närgången mot den glada frun, han var en begåfvad målare, som
dock saknade studier, och var tidtals mycket begifven på starka
drycker. Han målade bland annat mitt porträtt med en förvånande*
lätthet. Till det yttre var han stor och blond samt såg vulgär
ut. Wahlbom åter var en liten man med glasögon, samvetsgrann,
hederlig, blyg och tillbakadragen; han målade helst hästar. Egron
Lundgren kände jag redan från den tid, då han och jag jämte några
andra konstamatörer i Stockholm brukade komma tillsammans om
aftnarna för att rita, därvid hvar och en i sin tur fick bestämma
ämnet för dagen, som oftast var humoristiskt. Lilla Lundgren
utmärkte sig redan då genom sina genialiska teckningar, han var
också den ende af hela sällskapet, som blef en verkligt ryktbar
konstnär. De öfriga voro Skogman, Nyblaeus, Adelborg, af
Kullberg, Melin, Arsenius. Det var jag, som öfvertalade Lundgren
att blifva elev hos Cogniet. Som han var särdeles blyg af naturen
och tillika nybörjare i franska språket, beslöt jag att bespara honom
de obehag, som för honom måste följa af en reception, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
