Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och upphörde, först när blommorna tagit slut. Vi återvände nu
till Berlin, helt belåtna med vår afton. Förmiddagen hade ägnats åt
tafvelgalleriet, rikt på gamla tyska skolans alster, en stor del likväl
föga vackra, förskräckligt magra Kristusbilder och sjåpiga
madonnor; några förträffliga porträtt af Dürer och Holbein funnos dock.
Italienarne voro medelmåttigt representerade. De nya alstren af
preussiska skolan voro emellertid att se på slottet Bellevue. Utom
ett dussin goda taflor var det dock en föga märklig samling.
Vid betraktandet af museerna här finner man snart, att de preussiska
monarkerna mera intresserat sig för krigsväsendet än för de sköna
konsterna.
Den 9 juli reste vi till Dresden, en lång dagsresa på järnväg,
som vi sökte förkorta med att läsa »Den vandrande juden» af
Eugène Sue, till stor förargelse för vår enda reskamrat, en gammal
jude med motbjudande utseende, hvilken vi likväl sedan funno
vara en snäll och vänlig man. Då han, innan jag ännu hunnit
af-sluta hans porträtt, plötsligt vaknade ur sin sömn, tog han saken
godmodigt och skrattade rätt godt. Om Berlin föreföll stelt, så var
-förhållandet det motsatta med Dresden, som bibehållit prägeln af
den glada rococotiden, och hvars härliga läge, som dominerar
Elbe och dess gröna stränder, gör ett särdeles angenämt intryck.
Som det var söndag, började vi våra vandringar med att besöka
katolska kyrkan. Här väntade oss en för den katolska rigorismen
betecknande episod, däri en af våra landsmän, själfve
krigsministern general Peyron, spelade hufvudrollen. Turist som vi, hade
han kommit dit för att höra mässan och kyrkosången. Som han
är närsynt, begagnade han lornjett, med hvilken han betraktade
den kungliga familjen, som satt på en tribun. Kustoden i kyrkan,
en ståtlig karl i guldgaloneradt kungligt livré, var ej sen att
infinna sig och något brutalt förehålla honom hans opassande
uppförande. Peyron, hvilken är eldfängd som krut, nekade att taga bort
lomjetten. »Meine Brillen sind meine Augen, ich behalte die
Lorgnette!» Kustoden ryckte nu ögonglaset från den motsträfvige
generalen, som skrek: Ich bin der schwedische Kriegsminister
und lasse mich nicht kommandieren von einem Lakai. Andakten
6 — 111762. Dar del, Mint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
