Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valser, kan man ej annat än afundas denna sorglösa befolkning. En
konsert för välgörande ändamål, hvarvid Liszt lofvat spela, lockade
oss till Sans Souci in der Briihl. Strauss anförde här sin orkester
från ett öppet galleri. Snart uppträdde dock Liszt, denne underbare
tjusare, som med ens upptog hela publikens uppmärksamhet; man
kunde hafva hört en flugas flykt. Han närmade sig pianot,
kastade vårdslöst tillbaka sitt långa hår och började en af dessa
fantastiska improvisationer, där snillet följer ögonblickets
ingifvel-ser; de toner, han nu frambragte ur sitt instrument, voro än
smekande milda, än kraftiga och klangfulla, än riktiga under af
virtuositet och lärdom. Det, som mest intog mig, var dock
ljuf-heten af hans toner, de smälte så harmoniskt tillsammans, att
man alldeles glömde från hvilket instrument de kommo; ena
stunden lät det som en skön kvinnoröst, den andra som
näktergals-drillar, den tredje åter som en flöjts eller violoncells toner. Liszt
spelade fem å sex nummer, hvaribland »Erlkönig», och vi
återvände hänryckta till Wien. Man såg många ryssar i Wien, de
erhålla lätt tillstånd att vistas i Österrike, hvars regerings åsikter
i fråga om styrelsesätt och politik äro ungefär desamma som de
i tsarriket rådande. Däremot betraktas fransmän och engelsmän med
misstroende. Metternich är rädd för hvarje försök till
utvidgning af folkets synkrets, han anser upplysning utöfver det
nödvändiga obehöflig och farlig. Också meddelas sådan blott till ett
inskränkt antal personer och blott så mycket däraf, som erfordras
för att utbilda ämbetsmän, officerare och präster. Den stora
mängden hålles uti en hälsosam okunnighet, som gör den nöjd
med sin lott. — Vi hörde dagligen Strauss i Volksgarten; han
liknade en fältherre, då han framförde sin armé af violiner samt
med väldiga stråkdrag och energisk blick markerade takten.
Hans eld meddelade sig till hela orkestern.
Vi lämnade Wien den 23 juli på aftonen med ångaren »Sophie»,
som förde oss uppför Donau till Linz. Nästan alla platser på båten
voro upptagna, så att min hustru och jag fingo söka oss
hviloläger hvar och en på sitt håll. Värmen var olidlig; jag installerade
mig i herrsalongen med benen utsträckta på en stol och hade just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
