Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kallade mig lögnare, hästplågare, kosack m. m. Jag
framdrog protokollet från Meiringen, men mären nekade att taga någon
kännedom om detsamma. Mistande tålamodet kastade jag
dokumentet på märens bord och aflägsnade mig i vredesmod. Nätt
och jämnt hunnen ombord, såg jag gendarmen komma springande.
Han medförde order, att jag ej skulle få resa vidare utan att ställa
en borgen af 300 francs. »Sedan ni vägrat uppgöra saken i
godo», tilläde han, »måste den afgöras genom process.» Som
denna rättegång sannolikt skulle hafva räckt i veckor, funno vi
bäst att lämna de begärda 300 fr. Vi hörde aldrig mera talas
om deras öde, troligen delade föraren och mären dessa
röfvar-pengar. Då jag för en medresande bernare omtalade denna för
schweiziska rättvisan föga hedrande tilldragelse, fann han ej
annan ursäkt att anföra, än att, då mären väljes årligen af
Inter-lakens invånare samt är fattig och familjefar, han antagligen ej
vågar stöta sig med sina valmän och därigenom utsätta sig för att
mista sitt dagliga bröd.
Från Vigner foro vi sedan till Paris, där vi stannade i tre
veckor. Ehuru årstiden just ej var förmånlig med hänsyn till teatrar,
sågo och hörde vi dock Grisi och Mario på Italienska operan,
mesdames Rose Chéri på Gymnase och Doche på Vaudeville,
herrar Arnal och Tousset på Palais Royal samt äfven dansösen
Emma Livry. Dessutom besöktes museer och öfriga sevärdheter.
På hemvägen köpte jag i Bryssel en elegant vagn för återresan,
som från Hamburg gick med posthästar öfver hertigdömena till
Köpenhamn. På denna resa hade jag flera tillfällen att iakttaga
schleswig-holsteinarnes hat emot danskarne. Vi togos nämligen
vanligen för sådana. I Hadersleben kastades också stenar mot
vår vagn, hvarvid en glasruta krossades. Sedan vi i Skåne gästat
Vanås, fortsatte vi norrut. Jag körde själf trespannet för vår
res-vagn och lyckades med ett par undantag trots de farliga
små-i ländska backarna föra resan till ett godt slut. En gång skenade
dock hästarna utför den branta landsvägen och krossade den
nedanför varande grinden men blefvo också härigenom hejdade i sin
fart. Det andra missödet inträffade på grund af alltför stor artig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
